Related Paintings of unknow artist :. | Dancing demons | Called Henry,Prince of Wales | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 533 | John Evelyn-s flower garden | Portrait of Abbot Christiaan de Hondt | Related Artists:
Miranda, Juan Carreno deSpanish, 1614-1685
was a Spanish painter of the Baroque period. Born in Avil's in Asturias, son of a painter with the same name, Juan Carreño de Miranda. His family moved to Madrid in 1623, and he trained in Madrid during the late 1620s as an apprentice to Pedro de Las Cuevas and Bartolom Roman. He came to the notice of Velezquez for his work in the cloister of Doña Maria de Aragen and in the church of El Rosario. In 1658 Carreño was hired as an assistant on a royal commission to paint frescoes in the Alcezar palace, now the Royal Palace of Madrid. In 1671, upon the death of Sebastian de Herrera, he was appointed court painter to the queen (pintor de cemara) and began to paint primarily portraits. He refused to be knighted in the order of Santiago, saying Painting needs no honors, it can give them to the whole world. He is mainly recalled as a painter of portraits. His main pupils were Mateo Cerezo, Cabezalero, Donoso, Ledesma y Sotomayor. He died in Madrid. Noble by descent, he had an understanding of the workings and psychology of the royal court as no painter before him making, his portraits of the Spanish royal family in an unprecedented documentary fashion
Edouard Vuillard1868-1940
French
Edouard Vuillard Galleries
Jean-Edouard Vuillard, the son of a retired captain, spent his youth at Cuiseaux (Saone-et-Loire); in 1878 his family moved to Paris in modest circumstances. After his father\'s death, in 1884, Vuillard received a scholarship to continue his education. In the Lycee Condorcet Vuillard met Ker Xavier Roussel (also a future painter and Vuillard\'s future brother in law), Maurice Denis, musician Pierre Hermant, writer Pierre Veber and Lugne-Poe. On Roussel\'s advice he refused a military career and entered the Ecole des Beaux-Arts, where he met Pierre Bonnard.
In 1885, Vuillard left the Lycee Condorcet and joined his closest friend Roussel at the studio of painter Diogene Maillart. There, Roussel and Vuillard received the rudiments of artistic training.
ulrika eleonoraUlrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp.
Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös.
Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia.
Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715.
Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora).
I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.